Lösningsfokuserad?

Tänk att man för 10 år sedan kunde bedriva undervisning utan datorer!
Datastrulet till följd av strömavbrottet i Viby-området i tisdags visade oss alla behovet av lösningsfokuserat lärande. Ibland kan vi inte lita på de verktyg vi är beroende av utan måste finna nya lösningar.

Exempel: Du skall träffa en bekant på stan idag för middag. Väl inne på stan planerar du att ringa personen för att bestämma var och exakt när. Hoppsan telefonen är på kontoret. Vad gör du??
För tio år sedan hade plats och tid bestämts innan du åkte till stan, men nu finns inte längre det behovet. + vi kan vara spontana. – vi blir beroende av telefonen.

Jag menar inte att vi ska vänja oss av med verktyg som telefoner, miniräknare och datorer, nej inte ens förutsätta att de inte kommer att finnas till hands i våra liv. Däremot måste vi träna oss på att finna lösningar vid behov. Eleverna i förskoleklassen besitter denna kunskap och utmaningen ligger i att förädla denna egenskap genom skolan och arbetslivet. Frågan är då hur lösningsfokuserade vuxna i omgivningen är, och vilka begränsningar de sätter på kreativiteten.

Kan vi bara låta nyfikenheten vara en drivkraft har vi vunnit mycket, inte sant?