Ja, det är titeln på konferensen som Uppsala Universitet och skolporten anordnat i Uppsala. Konferensen håller på att avslutas och jag vågar mig på en reflektion.Konferenser som fenomen är en skön berg och dalbana där guldkorn varvas med mindre ädla inslag. Att föreläsa t ex är en utmaning där förmågan att entusiasmera och att ha intressant innehåll är bra att ha. Alf Rehn höll flaggan i topp medan det sedan var en fallande skala där det faktiskt oftast fanns åtminståne en av de två kvaliteterna som nämnts.
Alla deltagare på en konferens har naturligtvis sin agenda där vissa kanske utnyttjar tillfället mer kvalitativt än andra. Kanske kan paralleller dock dras till allt annat, men det blir så tydligt vid den här typen av forum.
Om ett syfte med konferensen var att locka fram kreativiteten hos rektorer, skolchefer och kommunledare vet jag inte, men det känns som att det är en utmaning någon bör anta. Jag tycker de kompetenta arrangörerna gjort rätt i sin inriktning. Det är ju nämligen så att ledare av utbildning bör ha kvar viljan att själv lära och utvecklas. Jag tror att ledarskapet mycket handlar om utveckling av verksamheter och individer. Då kan det vara bra att själv vara en aktiv del i detta.
Nu vet jag inte hur kreativt detta inlägg var men kanske har det satt igång en process?
