Jag är ingen fliluftsfriskus direkt och har aldrig bestigit faktiska berg. Själva tanken är lite skrämmande och jag vill ju inte misslyckas i det jag gör. Under veckan har jag dock känt stolt het då jag bestigit Sylarna i de Jämtska fjällen. Övervann med goda vänners hjälp rädsla och stolthet för att sedan få lyckas och känna stolthet. Resan ner var både tillfredsställande och smärtsam då backen var brant, så brant.
Jag hoppas du inte hindras av stolthet och rädsla utan kan få bestiga dina verkliga eller symboliska berg, helst tillsammans med goda vänner.
Ses på toppen?